Raad Nassir Al-Adhami, anförande
Politiker och ledare för gruppen Loyalty to Iraq.
2009-04-25 i Sv: IRIS-seminariet, Sv: Om Irak
Raad Nassir Adhamiär politiker och ledare för gruppen”Loyalty to Iraq” som bildades för parlamentsvalen 2005, men som drog sig tillbaka med skälet att amerikanerna var emot ett riktigt och rättvist val.
I början propagerade ockupationsmakten för den politiska processen med vackra demokratiska slagord. En del irakier trodde på detta, andra var mer avvaktande tills bilden hade klarnat. Men irakiernas förhoppningar var stora om att alla dessa löften skulle infrias.
Den 17 maj 2003 bildade vi partiet “Iraks söner”. Vi trodde då att en demokratisering av Irak skulle bli verklighet. Från början hade vi 32 000 registrerade aktiva medlemmar och ännu fler stod på väntelista. Antalet hade snabbt kunnat tiodubblats under de första sex månaderna. Medlemmarna kom från alla regioner i Irak, från Basra i söder till Mosul i norr.
När vi ansökte om att få partiet registrerat hos myndigheterna blev vi avvisade. Vi kontaktade då amerikanerna i den Gröna Zonen. Den amerikanske tjänstemanen Tom Gubany uppmanade oss att ansluta oss till de sex partier som redan skapats av ockupanterna. Medlemsantalet hos några av dessa partier nådde inte ens upp till 600 personer om man räknade folk som kom från själva Irak. (Iranstyrda partier hade nämligen fuskat in iranska medborgare i valregistren, översättarens anm.).
Vi tvingades då att upplösa vårt parti, för att inte ge vårt folk illusioner eller falska löften. I stället bevakade vi den politiska processen, som bara försämrades dag för dag. När parlamentsvalet offentliggjordes, bildade vi ett nytt parti i augusti 2005, med namnet “lojalitet mot Irak”. Alla partier som avsåg att delta i den poliska processen skulle nämligen registreras.
Vi fick stöd av Turkiets utrikesdepartement för att träffa andra partier och grupper som
aviserat sitt deltagande i den politiska processen. Detta skedde innnan vi skulle sammanträffa med amerikanerna i november 2005, för att ge vår syn på vilka förutsättningar som måste föreligga så att det kommande valet skulle bli rättvist och uppfylla internationella kriterier, vilket var en förutsättning för vårt deltagande.
Det visade sig att myndigheterna bortsåg helt från FN:s statistik över Iraks provinser, och det faktum att vissa delar av landet fått fler mandat på bekostnad av andra. Till exempel hade Mosul, med en befolkning på 2,5 miljoner, rätt till 25 platser i parlamentet, eftersom 100 000 invånare gav en plats. Men myndigheterna minskade Mosuls mandat från 25 till 19, i strid med befolkningsstatistiken. Samma förfarande genomfördes i provinser som Anbar, Salahaddin och Diyala . Den gemensamma nämnaren för alla dessa provinser var att majoriteten i dem var emot ockupationen.
Mandaten som frigjordes gick i stället till provinserna i norr och söder, som var mer vänligt inställda till ockupationsmakten. Och den märkliga förklaringen till manipulationerna blev att andelen ungdomar här var störst. Det sannolikt allvarligaste var dock att valet inte övervakades av internationella observatörer. Ursäkten för detta var att man inte kunde garantera deras säkerhet. Därför överläts kontrollen till de myndigheter som redan manipulerat mandatfördelningen.
Vidare krävdes att var tredje kandidat till parlamentet skulle vara en kvinna. Vi är i princip inte emot kvinnors deltagande i den politiska processen, men problemet var att få kvinnor hade erfaranhet av detta, vilket ledde till att partierna blev tvungna att i stor hast registrera kvinnliga kandidater i blindo. Ibland registrerades till och med avlidna kvinnor, eller mödrar och döttrar till dem som upprättade kandidatlistorna.
Vi genomförde några fler möten med amerikanerna i Bagdad, för att få ordning på valet, men det ledde inte till några förändringar alls. Det blev uppenbart att de bara försökte vinna tid för att kunna ignorera våra synpunkter. Detta är bakgrunden till varför vi, dagen före valet, beslutade oss för att inte deltaga alls. Avsaknaden av internationella kriterier för integritet och kontroll av resultaten, gjorde att det aldrig skulle kunna betraktas som rättvist, och därför heller aldrig kunna bli en del i lösningen av Iraks problem, utan endast skapa nya problem att lägga på den börda som redan fanns. Och så blev det också.
Comments are closed.