1. Irak har en effektiv och hårt kämpande motståndsrörelse

2010-03-20 i Sv: Visste du att?

Print Friendly

Den attackerar USA-koalitionens trupper och de irakiska kollaboratörerna, men inte vanliga civila irakier som utgör motståndets bas.


Den yrkeskompetenta kärnan i de olika motståndsgrupperna kommer från de 500 000 irakier i statlig tjänst som avskedades i ockupationens begynnnelse. (Den s.k. de-baathifieringen; alla var dock naturligtvis inte hängivna partimedlemmar; för anställning krävdes i regel partibok.) De kom från armén, universiteteten, skolorna etc. Väpnat motstånd uppstod direkt efter invasionen och efter hand som det gick upp för folket att USA hade kommit till Irak i andra syften än som uppgivits officiellt fylldes grupperna med andra irakier.

NÃ¥gra av de viktigaste motstÃ¥ndsfraktionerna har samlats i “the Jihad and Change Front”; bland dessa kan nämnas 1920 Ã¥rs Revolutionsbrigader, the Rashideen Army och the Muslims Army. Andra fronter har ocksÃ¥ bildats, samt en stor svärm självständiga gruppper.. Det enligt uppgifter frÃ¥n USA-armén kanske värsta gisslet för ockupationstrupperna är en mängd ytterst smÃ¥ (2-5 man) anonyma gropper som arbetar helt oberoende av varandra. Dess medlemmar verkar pÃ¥ nätterna och Ã¥tergÃ¥r till civila sysslor pÃ¥ dagarna. De har ingen särskid agenda annat än att driva ut USA.
Det som dessa grupper gör kommer inte fram i rapporter.

En ny motstÃ¥ndsorganisation “The General Command of the Armed Forces / The Iraqi Army” har ocksÃ¥ bildats med mÃ¥lsättningen att utgöra stommen till det kommande fria Iraks armé, och den har redan vunnit respekt. Den vänder sig till alla irakier och har ingen speciell politisk eller religiös inriktning utan vill samla alla motstÃ¥ndskämpar av varierande religiösa trosriktningar, politiska linjer och etniska grupper i en enda motstÃ¥ndsrörelse.

Hur en typisk fraktion fungerar framgår på hemsidan för the Muslims Army:

“VÃ¥ra gerillakrigare mÃ¥ste klara sig själva ekonomiskt – växla mellan att tjäna sitt levebröd och samlas för gemensam strid. Vi är som tidigare sagts medvetna om vÃ¥ra begränsade möjligheter och vÃ¥r begränsade kapacitet att besegra vÃ¥r fiende. Därför satsar vi pÃ¥ smÃ¥ blodiga bett som är effektivare än stora slag som vi ändÃ¥ inte kan vinna. VÃ¥r strävan i Muslims Army är att förvärra vÃ¥ra fienders brister och bryta udden av deras övertag och professionalitet. VÃ¥ra fienders svaga sidor är tiden de har pÃ¥ sig, stridsmoralen och den svÃ¥ra miljö de har att strida i (stadsmiljön med alla sina hinder). Deras starka sidor är deras välutbildade soldater och professionella ledning, deras sofistikerade vapenteknik och välutvecklade organisation. Den enda möjligheten att förvärra deras brister och bryta udden av deras övertag är att satsa pÃ¥ ett lÃ¥ngt krig i smÃ¥ avsnitt. Vi skall orsaka djupa sÃ¥r i vÃ¥r fiendes militära och politiska front och dess stolthet.”

Attacker då fienden är på offensiven undvikes. I stället förflyttar man sig i hemlighet till andra områden och fortsätter sin aktivitet. Det öppna skog-och berglösa slättlandet har bara städer och byar där gerillan kan gömma sig. Detta gör naturligtvis att civilbefolkningen blir extremt utsatt för ockupationsmaktens räder.

I dagens Irak är Islam ett vapen i mobiliseringen av folket för motståndskampen. Koranen säger att om ett islamiskt territorium är angripet av utomstående är motstånd (Jihad) obligatoriskt. Detta är något som muslimska irakier tar för givet. Därför är samtliga grupperingar i motståndet uttalat jihadistiska.

Ägnar sig motstÃ¥ndet Ã¥t dödande av civila – eller organiserat dödande av civila med andra religiösa eller politiska Ã¥sikter eller annat etniskt ursprung? PÃ¥ denna frÃ¥ga svarar Shejk Jawad al-Khalisi, Generalsekreterare i Iraqi National Congress och högt respekterad religiös ledare bland Iraks shiiter:

“Den irakiska motstÃ¥ndsrörelsen utför inte sÃ¥dana dÃ¥d, eftersom den vet hur viktigt det är med nationell solidaritet och att motstÃ¥ndsrörelsen är en blandning av olika etniska, politiska och religiösa grupper. MotstÃ¥ndsrörelsen har Iraks fiender som sitt mÃ¥l, särskilt ockupationsarmén och dess quislingarmé. Det finns ränksmidare som rör sig över stora geografiska omrÃ¥den i avsikt att provocera fram sekteristisk spänning och sedan skylla den pÃ¥ den irakiska motstÃ¥ndsrörelsen i syfte att smutskasta den.”

Dr. Al-Faidhi, the Association of Muslim Scholars (AMSI) säger sÃ¥ här: “Det irakiska motstÃ¥ndet är unikt i mänsklighetens historia i det att det är det första som växt fram i skuggan av en värld som styrs av en enda stormakt, och olyckligtvis är det denna stormakt som är dess fiende” —-”Alla är rädda för USA. Alla länder har nÃ¥gon bussiness med USA. Det är därför som motstÃ¥ndsrörelsen valde att strida decentraliserat i smÃ¥ öar, utan nÃ¥gon paraplyorganisation och utan att visa sig öppet inför media. USA har lagt ner 3 miljarder dollar för att infiltrera och spionera pÃ¥ motstÃ¥ndsgrupperna. Jag tror att det är bäst för motstÃ¥ndsrörelsen att de uppträder sÃ¥ här, i smÃ¥ öar, för att inte avslöjas. Det gör att de lyckas och att amerikanerna misslyckas att besegra dem.”

Det finns ungefär 100 000 stridande i den verkliga motsåndsrörelsen (som kämpar enbart mot den amerikanska ockupationen och dess kollaboratörer och utländska agenter). Det finns bara ett fåtal (mindre än 1000 enligt Baker-rapporten) kvar i Al-Qaida. Motståndsrörelsen har inga som helst kontakter med dem.

Tystnaden kring motståndsrörelsen är ett kombinerat resultat av mediadesinformation styrd från Pentagon, den livsfara fria journalister utätter sig för i Irak och datahackers destruktion av motståndets hemsidor. Man kan även tolka in en avskt hos motståndsrörelsen att inte blottlägga sig i ett känsligt läge (se citatet av Dr. Al.Faidhi ovan)

Det irakiska folkets motståndskamp är totalt isolerat och får inte stöd från något håll, inte ens från det samfund som borde försvara dess rätt: FN. I själva verket är det irakiernas motståndskamp som försvarar FN:s stadga och syfte. För att det irakiska motståndet skall kunna utvecklas krävs folkigt stöd från utländska solidaritetsrörelser som pressar på sina respektive statsledningar att intaga en annan ståndpunkt till irakiernas rättigheter.

(Se vidare i “Dr. Mohammed Bashir Al-Faidhi, anförande”)

Comments are closed.