1. Irak har en effektiv och hårt kämpande motståndsrörelse

2010-03-20 i Sv: Visste du att?

Print Friendly

Den attackerar USA-koalitionens trupper och de irakiska kollaboratörerna, men inte vanliga civila irakier som utgör motståndets bas.


Den yrkeskompetenta kärnan i de olika motståndsgrupperna kommer från de 500 000 irakier i statlig tjänst som avskedades i ockupationens begynnnelse. (Den s.k. de-baathifieringen; alla var dock naturligtvis inte hängivna partimedlemmar; för anställning krävdes i regel partibok.) De kom från armén, universiteteten, skolorna etc. Väpnat motstånd uppstod direkt efter invasionen och efter hand som det gick upp för folket att USA hade kommit till Irak i andra syften än som uppgivits officiellt fylldes grupperna med andra irakier.

Några av de viktigaste motståndsfraktionerna har samlats i “the Jihad and Change Front”; bland dessa kan nämnas 1920 års Revolutionsbrigader, the Rashideen Army och the Muslims Army. Andra fronter har också bildats, samt en stor svärm självständiga gruppper.. Det enligt uppgifter från USA-armén kanske värsta gisslet för ockupationstrupperna är en mängd ytterst små (2-5 man) anonyma gropper som arbetar helt oberoende av varandra. Dess medlemmar verkar på nätterna och återgår till civila sysslor på dagarna. De har ingen särskid agenda annat än att driva ut USA.
Det som dessa grupper gör kommer inte fram i rapporter.

En ny motståndsorganisation “The General Command of the Armed Forces / The Iraqi Army” har också bildats med målsättningen att utgöra stommen till det kommande fria Iraks armé, och den har redan vunnit respekt. Den vänder sig till alla irakier och har ingen speciell politisk eller religiös inriktning utan vill samla alla motståndskämpar av varierande religiösa trosriktningar, politiska linjer och etniska grupper i en enda motståndsrörelse.

Hur en typisk fraktion fungerar framgår på hemsidan för the Muslims Army:

“Våra gerillakrigare måste klara sig själva ekonomiskt – växla mellan att tjäna sitt levebröd och samlas för gemensam strid. Vi är som tidigare sagts medvetna om våra begränsade möjligheter och vår begränsade kapacitet att besegra vår fiende. Därför satsar vi på små blodiga bett som är effektivare än stora slag som vi ändå inte kan vinna. Vår strävan i Muslims Army är att förvärra våra fienders brister och bryta udden av deras övertag och professionalitet. Våra fienders svaga sidor är tiden de har på sig, stridsmoralen och den svåra miljö de har att strida i (stadsmiljön med alla sina hinder). Deras starka sidor är deras välutbildade soldater och professionella ledning, deras sofistikerade vapenteknik och välutvecklade organisation. Den enda möjligheten att förvärra deras brister och bryta udden av deras övertag är att satsa på ett långt krig i små avsnitt. Vi skall orsaka djupa sår i vår fiendes militära och politiska front och dess stolthet.”

Attacker då fienden är på offensiven undvikes. I stället förflyttar man sig i hemlighet till andra områden och fortsätter sin aktivitet. Det öppna skog-och berglösa slättlandet har bara städer och byar där gerillan kan gömma sig. Detta gör naturligtvis att civilbefolkningen blir extremt utsatt för ockupationsmaktens räder.

I dagens Irak är Islam ett vapen i mobiliseringen av folket för motståndskampen. Koranen säger att om ett islamiskt territorium är angripet av utomstående är motstånd (Jihad) obligatoriskt. Detta är något som muslimska irakier tar för givet. Därför är samtliga grupperingar i motståndet uttalat jihadistiska.

Ägnar sig motståndet åt dödande av civila – eller organiserat dödande av civila med andra religiösa eller politiska åsikter eller annat etniskt ursprung? På denna fråga svarar Shejk Jawad al-Khalisi, Generalsekreterare i Iraqi National Congress och högt respekterad religiös ledare bland Iraks shiiter:

“Den irakiska motståndsrörelsen utför inte sådana dåd, eftersom den vet hur viktigt det är med nationell solidaritet och att motståndsrörelsen är en blandning av olika etniska, politiska och religiösa grupper. Motståndsrörelsen har Iraks fiender som sitt mål, särskilt ockupationsarmén och dess quislingarmé. Det finns ränksmidare som rör sig över stora geografiska områden i avsikt att provocera fram sekteristisk spänning och sedan skylla den på den irakiska motståndsrörelsen i syfte att smutskasta den.”

Dr. Al-Faidhi, the Association of Muslim Scholars (AMSI) säger så här: “Det irakiska motståndet är unikt i mänsklighetens historia i det att det är det första som växt fram i skuggan av en värld som styrs av en enda stormakt, och olyckligtvis är det denna stormakt som är dess fiende” —-”Alla är rädda för USA. Alla länder har någon bussiness med USA. Det är därför som motståndsrörelsen valde att strida decentraliserat i små öar, utan någon paraplyorganisation och utan att visa sig öppet inför media. USA har lagt ner 3 miljarder dollar för att infiltrera och spionera på motståndsgrupperna. Jag tror att det är bäst för motståndsrörelsen att de uppträder så här, i små öar, för att inte avslöjas. Det gör att de lyckas och att amerikanerna misslyckas att besegra dem.”

Det finns ungefär 100 000 stridande i den verkliga motsåndsrörelsen (som kämpar enbart mot den amerikanska ockupationen och dess kollaboratörer och utländska agenter). Det finns bara ett fåtal (mindre än 1000 enligt Baker-rapporten) kvar i Al-Qaida. Motståndsrörelsen har inga som helst kontakter med dem.

Tystnaden kring motståndsrörelsen är ett kombinerat resultat av mediadesinformation styrd från Pentagon, den livsfara fria journalister utätter sig för i Irak och datahackers destruktion av motståndets hemsidor. Man kan även tolka in en avskt hos motståndsrörelsen att inte blottlägga sig i ett känsligt läge (se citatet av Dr. Al.Faidhi ovan)

Det irakiska folkets motståndskamp är totalt isolerat och får inte stöd från något håll, inte ens från det samfund som borde försvara dess rätt: FN. I själva verket är det irakiernas motståndskamp som försvarar FN:s stadga och syfte. För att det irakiska motståndet skall kunna utvecklas krävs folkigt stöd från utländska solidaritetsrörelser som pressar på sina respektive statsledningar att intaga en annan ståndpunkt till irakiernas rättigheter.

(Se vidare i “Dr. Mohammed Bashir Al-Faidhi, anförande”)

Comments are closed.