Israels politiska elit jublar över läget i Irak

Från “Jouhaina News” i Londontidningen Al-Quds Al-Arabi 20 november 2009.
2010-11-11 i Sv: Om Irak

Print Friendly

Den 4:de september 2008 föreläste den fd. israeliska ministern Avi Dichter vid Forskningscentrum inom den israeliska nationella säkerhetstjänsten.  Han framförde synpunkter på Israels roll i Irak som i sin kontext speglar den israeliska politiska elitens åsikter.  “Vi förstörde Irak — vi uppnådde mer än vi förväntade oss och planerat — oljan i norra  Irak kommer flyta in i Israel!”  Detta betyder att Irak splittrats militärt som ett enat land, vilket gjort det svårt för landet att överleva strategiskt menade han.

Israels politiska elit jublar över läget i Irak.

Israels fortsatta målsättning kommer att förbli:  Att förhindra Irak att återvända eller påta sig rollen som arabisk region.

Målsättningen är att stödja kurderna med vapen, utbildning och ömsesidigt säkerhetstänkande för att på sikt nå en självständig kurdisk stat i norra Irak som kontrollerar staden Kirkuk och Kurdistan.

Den slutliga lösningen skall utmynna i en bestående fragmentering av Irak, intern splittring och i ett isolerat Irak.

Den 4:de september 2008 föreläste en f.d. israelisk minister, Avi Dichter, vid Israels forskningscentrum för den nationella säkerhetstjänsten om Israels roll i Irak.

INNEHÅLLET I HELA FÖRELÄSNINGEN:

Föreläsaren betonade, att ingen kan förneka att man inte har uppnått betydande framgångar i sin planering ja t.o.m. mer än förväntat.  Dichter betonade att man redan i början av 1970-talet har stött kurdernas sak och att man uppnått de flesta mål, eftersom Israel ansett kurderna som en etniskt förtryckt grupp.  Vidare ansåg han, att den hade rätt att åtnjuta frihet och bestämma över sitt eget öde liksom alla andra människor.

Som första steg i Israels planer för (att förgöra) Irak var att, kontakta Uri Librány – en fd. rådgivare till en ex-minister och ambassadör för Turkiet, Etiopien och Iran.  Dessa länder uppmanades att stödja kurderna.  Detta stöd till kurderna var till en början politiskt blygsamt och man tog upp kurdfrågan i ett internationellt sammanhang.  Frågan kunde inte tas upp i USA och i vissa europeiska länder.  Kurderna fick ett begränsat ekonomiskt stöd.

Den viktiga förändringen började år 1972, då man försåg kurderna med vapen genom Turkiet och Iran.  Dessutom skulle kurdiska grupper och “gorillas” få militär träning i Israel, Turkiet och Iran.

Detta stöd har därmed blivit en motor och angav nivån på utvecklingen av de strategiska förbindelserna mellan Israel och kurderna.  De förväntades få betydande konsekvenser i samband med att shahen av Iran och Irak nådde ett avtal i Algeriet 1975, som starkt påverkade kurdernas ambition.

Men enligt vittnesmål av israeliska ledarna, som hade kontakt med den kurdiska ledaren Mustafa Barazani, gav kurderna inte upp sin kamp.  Tvärtom var de fast beslutna att fortsätta kampen mot regimen i Baghdad.

Efter det kurdiska motståndets kollaps, som var en följd av en överrenskommelse mellan Iran och Irak, delades deras ledare mellan Turkiet, Syrien och Israel; med Israel på grund av en moralisk och principiell skyldighet.  Skyldigheten innebar, att Israel skulle stå kvar på kurdernas sida och lämna dem först när de nått sitt mål, det vill säga nationellt självstyre och i förlängningen självständighet.

Föreläsaren betonade, att han inte skulle uppehålla sig vid det förflutna, utan i stället tala om vad man hitintills uppnått i Irak.  Han påminner om vad man uppnått utöver “den strategiska tanken”.

Han betonade, att en kurdisk stat redan etablerats med bland annat myndigheter och armé och en lovande oljeekonomi.  Han ansåg inte att denna stat enbart omfattade själva Kurdistan, utan man skulle även annektera norra Irak.  I den första fasen skulle staden Kirkuk inkorporeras och sedan Mosel och möjligen senare även provinsen Salaeddin, Jalula och Khanaqin.

Föreläsaren framhöll, att kurderna inte till fullo har förstått vad man uppnått tack vare israelernas insatser.  Likaså när det gällde den seger kurderna uppnått i Irak.

Enligt Dichter har Irak varit Israels farligaste utmaning efter att landet utvecklade en enorm militärstyrka.  Plötsligt försvinner Irak som stat och som en militär kraft och som ett enat land.  Irak är nu uppdelat geografiskt och demografiskt – ett land som har påbörjat ett kraftigt och destruktivt inbördeskrig, som har skördat flera hundratusentals människoliv.

Sammanfattning efter 2003:
Irak är indelat i tre regioner trots förekomsten av en centralregering.  Irak är fortsättningsvis föremål för inbördeskrig, interna stridigheter mellan shiiter och sunniter och mellan araber och kurder.  Irak kan aldrig, enligt Dichter bli det samma som före 2003.

Israels målsättning är att inte tillåta Irak att “stå på sina egna ben” igen.  Vidare att inte tillåta Irak att spela en arabisk regional roll.  Israelerna kommer att fortsätta sin kamp på denna arena så länge som de amerikanska styrkorna ger skydd och en chans att förhindra eventuella konfrontationer eller möjligheter för Irak att återfå sin forna styrka.  Israel kommer att använda alla medel, även icke synliga, både säkerhetsmässigt och politiskt.  De vill skapa garantier inte enbart i norra Irak, utan även i Baghdad.

Israelerna försöker värva kontakter med några av den politiska och ekonomiska eliten, vilket ger dem en garanti att behålla Irak utanför de arabiska staternas cirkel, som är i “krigstillstånd” mot Israel.  Enligt Dichter var Irak fram till 2003 i ett krigstillstånd med Israel.  Irak ansåg då att kriget med Israel var dess viktigaste uppgift.  Israel stod inför en verklig strategisk utmaning i Irak.  Trots Iraks 8-åriga krig med Iran, fortsatte Irak att utveckla och stärka sin traditionella strategi.  Bland annat har Irak, enligt Israel haft som målsättning att skaffa kärnvapen.  Denna situation får inte upprepas.  Israel förhandlar med amerikanerna för att stänga vägen till ett återlämnande av Irak som en konfrontationsstat mot Israel.

Den amerikanska regeringen är angelägen om att ge Israel garantier för dess intressen på ett flertal områden.

  • att amerikanska soldater skall stanna kvar i Irak under minst ett decennium eller två decennier även om Barack Obama stöder tanken att de amerikanska trupperna skall dras tillbaka i slutet av 2009.
  • att vara noga med att inkludera säkerhetspakten mellan USA och regeringen i Irak, som skall garantera att Irak neutraliseras i en konfliktsituation med Israel samt att inte tillåta Irak att gå med i några allianser eller pakter eller följa normer som bygger på hat mot Israel, som framkommit i den gemensamma arabiska försvarsfördraget eller delta i fientliga aktioner mot Israel i krig som kan tänkas bryta ut i regionen med Syrien, Libanon eller Iran.

Utöver dessa garantier finns också  kravet att säkerställa garantier för att hålla tillbaka Irak som fiende.  Garantera att den nuvarande situationen bibehålls i Irak och att man stödjer kurderna i norra Irak som en enhet för sig med tanke på den israeliska statens säkerhet för en lång tid framöver.

Israel arbetar för att utveckla ett partnerskap och strategi med det kurdiska ledarskapet med risk för att man retar upp Turkiet och andra vänligt sinnade stater.

Enligt Dichtert har man ansträngt sig att övertyga den turkiska regeringen, särskilt Rajab Erdogan och Abdulla Gul och även den militanta ledaren, att Israels stöd till kurderna i Irak inte påverkar situationen för kurderna i Turkiet.  Israel försäkrade att partnerskapet inte skulle skada relationerna till Turkiet och att inom ramen för detta partnerskap är att Irak för tillfället kan expandera i framtiden, men under förutsättningen att detta sker enbart mot Syrien och Iran.

Israel betonar, att målsättningen är att uppnå ett försvagat, totalt och omfattande isolerat Irak.  Det slutliga målet är att bibehålla landet splittrat och isolerat.  För att uppnå dessa mål måste Israel tillvarata alla möjligheter till att Irak förblir svagt och att man etablera en kurdisk stat i Irak som kontrollerar oljan i Kirkuk och Kurdistan.

Israel kommer att använda alla tillgängliga medel för att nå syftet även om man tvingas att använda vapen mot Irak.  Man bedömer att USA har den starkaste makten och därmed kan uppnå de bästa resultaten till gagn för Israel utan att behöva använda sig av kärnvapen.

Det finns ett engagemang från de kurdiska ledarnas sida att starta en oljeledning från Kirkuk till den tidigare IBC linjen via Jordanien.
Israel initierade förhandlingarna med Jordanien och man kom till ett beslut i ärendet med det kurdiska ledarskapet.  Ifall Jordanien skulle bryta sina löften skulle Israel istället förhandla med Turkiet.
I slutändan förhandlade man fram ett förslag om en olje- och vatten ledning med Turkiet och från Turkiet till Israel.
Israels målsättning är att underminera och förstöra arabiska länder i avsikt att stärka sin egen nationella säkerhet.

Källa:  Londontidningen AL-QUDS AL-ARABI 20 november 2009, från “Jouhaina News”.

Comments are closed.