Viktiga fakta om Israel som få känner till, från mina rekommenderade böcker

Av Snorre Lindquist.
2013-05-21 i Sv: Om Palestina etc

Print Friendly

En kort sammanfattning.

Palestinakonfliktens kärna handlar om stölden av ett land och fördrivningen av en stor del av dess befolkning, i syfte att säkerställa en stat exklusivt avsedd för världens alla judar.  Judifieringsprocessen är inte avslutad utan pågår fortfarande efter mer än sextio år i hela den region som ligger mellan Jordanfloden och Medelhavet och sprider sig dessutom utanför denna region, med de syriska Golanhöjderna som exempel.

I det Israel som ligger inom 1968 års stilleståndslinje har 80% av ursprungsbefolkningen fördrivits sedan statens bildande 1948 medan både judiska och icke judiska immigranter strömmat in.  Mark, fastigheter och lös egendom som tillhört de som flytt har konfiskerats. 93% av marken tillhör nu staten, 4% är i privat judisk ägo medan endast 3% är kvar i palestinsk ägo.  Enligt Israels “lag om återvändande” har alla judar automatiskt rätt att bli medborgare och tilldelas för detta frikostiga förmåner, men de palestinier som flytt förvägras denna rätt, i trots mot folkrättens krav.  De palestinier som stannade kvar och deras ättlingar utgör nu c:a 20% av Israels totala folkmängd som är 6.9 miljoner.  De har rösträtt och rättighet att representeras i Israels parlament, Knesset.  Men denna rättighet betyder föga för deras intressen eftersom de konsekvent blir motarbetade och nedröstade av ett enigt judiskt block.  Parlamentariker som anses motarbeta statens judiska karaktär kastas med lagens rätt ut ur Knesset.  250 000 hör till dem som flydde till andra delar innanför 1968 års stilleståndslinje.  De kallas med Orwelianskt språk “närvarande frånvarande” och inte heller de har rätt att återvända till sina hem och återfå sina ägodelar.

Vem som skall räknas som jude avgörs av ett ortodoxt rabbinråd enligt en tolkning av Toran.  Om ens mor, mormor, mormors mor eller mormors mormor var judinna är man en jude.  Svårigheten att rekrytera villiga judar från Väst till Israel har tvingat myndigheterna att avsevärt tumma på reglerna.  Massvis med icke-judiska ryssar och österopeér har nu blivit israeler, många ångrar sitt steg.

Israel uppfyller inte de villkor som enligt sedvänja gäller för en stat; den har inga officiellt fastställda gränser, ej heller en konstitution som i lag fastslår alla medborgares lika rättigheter eller definierar vilka som har rätt att räknas som landets medborgare.

Israels palestinska medborgare är gravt diskriminerade.  Den mark som en gång varit deras tillhör nu för det mesta staten.  Staten har överlåtit förvaltningen till den utomstatliga Judiska Nationalfonden.  Eftersom denna följer egna strängt sionistiska regler har palestinierna ingen lagskyddad rätt att permanent bosätta sig, arbeta, starta företag eller arrendera mark på “judiskt land” och ingen möjlighet att ändra reglerna.  De tvingas i stället tränga ihop sig i små samhällen och städer där marken ägs av palestinier och där infrastruktur och social service är gravt eftersatt eller direkt obefintlig.  Judar däremot har frihet att bosätta sig och arbeta var som helst i Israel.

Anställning i statlig tjänst är praktiken förbehållen judar.  Många väsentliga medborgerliga rättigheter är enligt lag förbehållna de medborgare som gjort värnplikten.  Eftersom araber (= israelpalestinier) förbjudes göra värnplikt och inte heller vill göra den får de finna sig i sämre utbildningsmöjligheter plus en uppsjö av andra orättvisor.  En israel som gift sig med palestinier från ockuperat område får inte leva ihop i Israel med sin make/maka.

Exemplen på upprörande diskriminering är oändligt många men det må räcka med dessa.  Likhet inför lagen existerar ej i Israel, ojämlikheter, godtycke och rasbarriärer är satta i system.  Följaktligen lever Israels palestinska medborgare på en levnadsnivå i klass med den tredje världens befolkning medan judiska israelers levnadsnivå är som EU:s.  Man lever i knivskarpt åtskilda världar där palestinierna vet allt om judarnas liv medan judarna själva ignorerar palestiniernas liv.

Med tanke på ovanstående utvalda fakta bör man kanske ha rätt att ställa frågorna:  Är det inte just så en rasiststat ser ut, och är Israel verkligen en demokrati vår mening?

Comments are closed.