Om mig

Print Friendly

Jag är en pensionerad arkitekt, född 1935 i Lund.  Har mer än halva min tid bott i Stockholm.  Fru, barn, barnbarn, hund och sommarställe.  Passionerad läsare, skrivare, odlare och byggare.  Älskar blåst och himlavalvets eviga dramatik.

Bild av mig

 

Min yrkestid

Jag är en lyckans guldgosse som genom ett ödets nyck benådades med förmånen att få arbeta med Carl Nyrén, en av det senare 1900-talets mest betydande svenska arkitekter, från hösten 1966 till när han succesivt avvecklade sin verksamhet före sekelskiftet.

Jag började min anställning med hjälpa Carl Nyrén med projekt som:

Arrheniuslaboratoriet i Frescati-universitet (1:a designskedet)
Pharmacias nya huvudkontor i Uppsala (1:a designskedet)

Under Carl Nyréns egid fick jag därefter leda arkitektarbetet med verk som:

Huvudkontoret för Stockholms Sparbank vid Hamngatan
Länsstyrelsen i Malmö vid Rörsjö-esplanaden
Gottsunda kyrka utanför Uppsala
Jönköpings nya järnvägsstation
Sveriges ambassad i Riyad

Musik-teater-operahögskolan Artisten i Göteborg ritade jag som huvudansvarig, men plankonceptet och fasadkonceptet är Carl Nyréns.

Följande projekt har jag varit ensam huvudansvarig för på Nyréns arkitektkontor:

Huvudkontoret för Ericsson Radio i Kista
Institutionerna för Geo-ämnen på Stockholms Universitet, Frescati

Mitt första möte med Mellanösterns ständiga krishärd fick jag i egenskap av arkitekt för det Sida-finansierade kulturhuset Peace Center och torget framför Födelsekyrkan i Betlehem, färdigt till millenniumskiftet år 2000.  Ett uppdrag jag på egen hand vann i en arkitekttävling.  Berättelsen om detta projekt och mina erfarenheter i Palestina finns under länken Peace Centre Betlehem.

Mina politiska aktiviteter

Mötet med den palestinska verkligheten och dess människor drabbade mig på ett livsavgörande sätt och ledde till att jag efter min pension ägnade mig åt solidaritetsarbete.  Bland annat tog jag initiativ till en studiecirkel om Palestinafrågan på ABF i Stockholm.  Ockupationerna av Afghanistan och Irak fick mig att inse att det var här USA:s och Israels våldsherravälde skulle komma att knäckas tack vare de angripna folkens frihetskamp.  Vilket ledde till att jag engagerade mig i Irakfrågan och organiserade en ny studiecirkel, denna gång om Irak.  Jag skrev studiehäftet, grundat på studier i det som kom fram på nätet och på information från patriotiska exilirakier.  Ett motsvarande studium i Iraks motstånd ledde till fram till en hemsida som nu lagts ner.  Materialet sparas på denna min hemsida.

I detta arbete har jag erfarit hur vår massmedia chockerande nog mer än någonsin ljuger om krig och utrikespolitik, och att det ljugs i samstämd kör.  Sanningar undanhålles oss, värdeord förvrängs till sin motsats, världen blir alltmer obegriplig.  Att delta i andra länders krig anses numera anständigt i offentlig diskussion; förgången tids erfarenheter ligger i soptunnorna.  Massbombningar av städer rättfärdigas som skydd av civila och demokratihjälp.  Likhögarna i dagens allt fler storkrig hålls i skymundan, likaså de numera vanemässiga brotten mot FN-stadgan och Genèvekonventionen; mediabruset “skyddar” och manipulerar oss.

“FN som fredsbevarande världssamfund rinner ut i kloakerna”, som Osloprofessorn i straffrätt Ståle Eskeland sade mig efter en föreläsning om straffansvaret hos västvärldens makthavare för de krigsförbrytelser och konstitutionsbrott som följer av folkrättens förvanskning, exemplifierat i de senaste krigen.

Min vrede och vånda kanaliserar jag genom denna hemsida.  Min vägledande stjärna och teststicka är folkrätten, och då speciellt dess grundläggande konventioner och stadgor, som är universellt accepterade.  När de mäktigas handlingar ställs mot dem avslöjas allt hyckleri, trollen spricker i solen.  Sikten klarnar och det blir lättare att se alla andra lögner.

När det vår massmedia bjuder på är bedrägligt och bristfälligt finns tack och lov IT.  Där får man själv leta sig fram bäst man kan och gå efter sitt eget omdöme vilket är både svårt och tidsödande.  Det är lätt att gå fel, för mig som för andra.  Vänligen rätta mig om jag gör det.
 

Snorre Lindquist