Om FN:s flyktingresolutioner nr 194 och 3236
Av Snorre Lindquist.
2013-07-29 i Sv: Om Palestina etc
Palestiniernas främsta folkrättsinstrument i deras kamp är FN-resolution 194 om rätten för flyktingarna att återvända till sina hem:
”Generalförsamlingen beslutar att de flyktingar som önskar återvända till sina hem och leva i fred med sina grannar skall tillåtas detta vid tidigaste tillämpbara datum och att kompensation skall utbetalas till dem som väljer att inte återvända samt för förlust av eller skador på egendom av de ansvariga regeringarna eller myndigheterna, i enlighet med gällande internationell rätt eller sedvanerätt.”
Ett nyckelord är ”- sina hem -”, alltså inte återvändande till någon annan del av landet, t.ex. Västbanken.
Förverkligas resolution 194 på ett regelrätt sätt kommer Israel som judisk stat i sionistisk mening i praktiken av demografiska skäl snart upphöra att existera. Därför är det av central betydelse för sionister att resolutionen negligeras eller, om detta ser ut att vara omöjligt, få den omtolkad på ett sätt som ändå garanterar den statens ”judiskhet”.
FN-resolution 3236 ger viktiga förtydligande tillägg till resolution 194:
Generalförsamlingen - ”2. Bekräftar ånyo även palestiniernas oförytterliga rätt att återvända till sina hem och sin egendom, från vilka de fördrivits och kräver deras återlämnande. 3. Understryker att full respekt för och förverkligande av dessa oförytterliga rättigheter för det palestinska folket är oundgängligen nödvändiga för lösningen av palestinafrågan.”
Således: Dels fastslås att rättigheterna är oförytterliga (inalienable), vilket på vanlig svenska torde innebära att de på inga villkor får kompomissas bort, säljas ut eller bytas mot andra rättigheter eller favörer, detta för att göra det olagligt för motparten att i en förhandlingssituation utnyttja ett övertag. Dels att dessa rättigheter är oundgängliga för lösningen av palestinafrågan vilket markerar att de är heliga och centrala för fredens upprättande.
Comments are closed.