8. USA har försökt skapa ett sekteristiskt hat redan från ockupationens början

2010-03-20 i Sv: Visste du att?

Print Friendly

USA har försökt skapa ett sekteristiskt hat redan från ockupationens början med en illegal tvångslag innebärande en tidigare förbjuden partiuppdelning efter religiösa och etniska principer. USA:s militär beskyddar aktivt milisernas etniska/religiösa rensningar.


Lagen, the Transitional Administrative Law (TAL) tillkom för att förbereda de kommande illegala valen och föreskrev att partierna skulle formeras efter etniska och religiösa principer. Denna lag är en flagrant kränkning av Haagkonventionen 1907 artikel 43 samt 4:e Genévekonventionens förbud att ändra i ett ockuperat lands lagar och styrelseskick (lagen före ockupationen förbjöd etniska och religiösa partier). Det amerikanska institutet “Research Triangle International” fick 457 milj. dollar för att välja ut samarbetsvilliga ledare för partierna och fördela partipengarna.

USA bestämde de nya partierna, valde ut ledarna, organiserade deras partimiliser och delade ut pengar och vapen. På så sätt ställdes olika etniska grupper och reliösa inriktningar mot varandra. Partimilisernas etniska och religiösa rensningar sker under beskydd av amerikansk militär.

De enda samarbetsvilliga shiitiska ledare som ställde upp var mer eller mindre lierade med Irans statsledning, som har en hatisk inställning till särskilt den Sunni-muslimska befolkningen efter det blodiga Iran/Irakkriget. (Om SCIRI:s och Dawas partimiliser se punkt 15.) Shia-ledare lockades ocksÃ¥ redan före invasionen med förmÃ¥ner om de avstod att stöda motstÃ¥ndet. Efter invasionen bjöds miliserna in i landet. De ledare som var emot ockupationen drevs utomlands, som t.ex. Shejk Jawad al-Khalisi. Se intervjun med honom “Shia-muslimerna är emot ockupationen”.

Villiga kurdiska ledare fann man i klanhövdingarna Jalal Talibani och Masoud Barzani. De utsÃ¥gs av USA till president över Irak respektive president över den kurdiska regionen. BÃ¥da har ett tvivelaktigt förflutet. Att blÃ¥sa under kurdiskt hat mot den arabisk/turkmeniska befolkningen för att gynna sina egna syften är för dem nÃ¥got naturligt. Talabani t.ex.är en f.d. krigsherre och opportunist, välkänd bland irakier för att samarbeta med vem som helst som ökar hans klans förmögenhet och makt – CIA, Israel, Saddam Hussein eller regimen i Teheran. (Se även punkterna 16. och 17.)

Listan på villiga kollaboratörer kompletterades med några sekulära irakier, Iyad Allawi och Ahmed Chalabi som levt i USA och Storbritannien i långtidsexil och därför saknade all anknytning till vanliga irakier. Båda fick bli premiärministrar i olika omgångar. Chalabi försåg Bush-administrationen med falsk information om Iraks kärnvapen för att motivera invasionen och belönades med miljontals dollar för sitt landsförräderi. Han fick också en egen partimilis som gjort sig ökänd. Han är även tidigare känd som stor banksvindlare i i Jordanien.

En uppdelningen av landet efter etniskt/religiösa principer missgynnar de Sunni-muslimska kärnomrÃ¥dena eftersom de saknar rika oljefyndigheter. Sunnitiska ledare tog följaktligen till en början avstÃ¥nd frÃ¥n nyordningen. När det stod klart för alltfler irakier att ockupationens syfte var splittring och motsatsen till demokrati utvecklade sig ett häftigt motstÃ¥nd mot ockupationen. För att kväsa detta tog USA hjälp av de sekteristiska partimiliserna. Staden Falluja med 300 000 invÃ¥nare angreps med bomber, vit fosfor, räder i hemmen och dödsskvadroner efter välkänt Israeliskt mönster. Ett Ã¥r senare lÃ¥g Falluja till 60% i ruiner men förstörelsen fortskrider. Minst sju andra städer har rönt samma öde, dock utan att motstÃ¥ndet knäckts. Dess styrkor förflyttade sig till andra regioner, där USA saknar samma järnhÃ¥rda kontroll. Den s.k. “politiska processens” partimiliser och Mehdi-armén, alla lojala till Iran, har med blodig terror lyckats Ã¥stadkomma en sekteristisk uppdelning i stadsdelar av jättestaden Bagdad till priset av hundratusentals stadsbor som övergivit sina hem. Därav Bagdads omskrutna relativa lugn. Numera finns även ett sunnitiskt Quislingparti “the Islamic Party ” representerat i parlamentet.

PÃ¥ detta sätt skapades med avsikt inbyggda motsättningar i statens styre; lockbetet bestÃ¥r i ledarnas del av oljerikedomarna, vilket utlöser eviga krig mellan partiernas miliser. USA dirigerar med viss möda den sÃ¥ kallade “politiska processen” bakom kulisserna. Resultatet: Irak har hamnat i bottenligan bland världens stater när det gäller korruption och kriminalitet.

 

(Läs även “Myten om det sekteristiska kriget” av Dahr Jamail.)

Comments are closed.