S N O R R E    L I N D Q U I S T        I R A K    P A L E S T I N A    E T C

Av Francis A. Boyle 31 Oktober 2005.

Francis A. Boyle är professor i juridik vid University of Illinois.  Han är författare till Foundations of Word Order (Duke University Press, 1999) och The Criminality of Nuclear Deterrence (Clarity press, 2002).  I artikeln, som uppenbarligen är riktad till en amerikansk läsekrets, refererar han bland annat till den amerikanska arméns fältmanual som även av andra internationella folkrättsexperter anses vara en pålitlig tolkning av folkrättskonventionerna.  Det s. k. SOFA-avtalet i dec. 2008 förändrar inte USA:s status av ockupant, se tillägget till artikeln.  

Originalartikeln på engelska kan hämtas på
www.dissidentvoice.org
Översättning:  Snorre Lindquist.

Den 19:e mars 2003 påbörjade President Bush jr. sitt brottsliga krig mot Irak genom att beordra ett “halshuggnings”-anfall mot Iraks president och bröt därmed ett 48 timmars ultimatum som han offentliggjort och som innebar att den irakiske presidenten och hans söner måste lämna landet.  Denna svekfulla handling stred mot de sedvanerättsliga internationella krigets lagar som är fastslagna i 1907 års Haagkonvention om landkrigföring till vilken USA är bunden, vilket framgår av paragraferna 20, 21,22 och 23 samt av den amerikanska arméns fälthandbok 27-10 (1956).

Vidare var president Bush jr’s försök att lönnmörda presidenten av Irak ett folkrättsbrott i sig.  Naturligtvis utgjorde Bush-administrationens angreppskrig mot Irak ett brott mot freden såsom det definieras i Nürnbergstadgan (1950), Nürnbergdomen (1946) och Nürnbergprinciperna (1950) och även paragraf 498 i den amerikanska arméns fälthandbok 27-10 (1956).

Till detta kom Pentagons militära strategi att anfalla staden Bagdad med metoden “shock and awe”.  Mot en sådan strategi står 1945 års Nürnbergstadga som definierar ordet “krigsförbrytelser” att omfatta: “… avsiktlig förstörelse av städer, samhällen och byar, eller ödeläggelse som inte berättigas av militär nödvändighet…”.  Bush-administrationens “shock and awe”-anfall som tillfogades Bagdad var en avsiktlig förstörelse av denna stad, och den var förvisso inte berättigad av “militär nödvändighet”, som alltid definieras av och inkluderas i krigets lagar.  Sådana terrorbombningar av städer har stämplats som kriminellt beteende i folkrätten alltsedan det andra världskriget:  Nagasaki, Hiroshima, Tokyo, Dresden, London och Guernica.

Den 1:sta maj 2003 landade president Bush jr. teatraliskt på ett amerikanskt hangarfartyg utanför kusten vid San Diego för att deklarera:  “Major combat operations in Irak have ended”.  Han talade framför en stor fana och proklamerade:  “MISSION ACCOMPLISHED”.  Från och med den dagen blev Förenta Staterna en krigförande ockupant i Irak enligt folkrätten och i praktiken.

Denna legala status erkändes formellt i FN:s säkerhetsråds resolution 1483 den 22 maj 2003.  För analysens syfte följer dess ordalydelse nedan:

FN’s säkerhetsråd …

5.  – uppmanar alla inblandade att till fullo rätta sig efter sina förpliktelser i folkrätten inkluderande i synnerhet Genévekonventionen av 1949 och Haagkonventionen av 1907…

I detta ovannämnda brev från 8 maj 2003 från Förenta Staterna och Storbritannien förband sig båda länderna inför säkerhetsrådet att:  “Koalitionens deltagande stater kommer att strikt hålla sig till sina förpliktelser enligt folkrättens regler, inklusive de som hänför sig till det irakiska folkets grundläggande behov”.  Här är inte platsen att dokumentera de grova och upprepade brotten mot detta högtidliga och rättsligt bindande löfte som begåtts av Förenta Staterna och Storbritannien från detta datum till i dag eftersom det skulle kräva en särskild bok för att katalogisera alla krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som Förenta Staterna och Storbritannien begått i Irak mot dess folk.

Det räcker med att säga här att inte tidigare än president Bush’s deklaration den första maj 2003 om upphörandet av fientligheterna och sannerligen inte senare än FN:s säkerhetsråds resolution 1483 den 22 maj 2003 har både Förenta Staternas och Storbritannien varit krigförande ockupanter av Irak enligt de fyra Genévekonventionerna, Haagkonventionen av 1907 om landkrigföring, amerikanska arméns fälthandbok 27-10 (1956) eller respektive dess brittiska motsvarighet, de humanitära stadgarna i Genévekonventionens tilläggsprotokoll 1 och de vanliga internationella krigslagarna.

Jag intar inte ståndpunkten att Förenta Staterna är den krigförande ockupanten i hela staten Afghanistan.  Men utan tvivel är krigets lagar och den internationella humanitära rätten tillämpliga på Förenta Staterna i dess krigföring i Afghanistan och även i dess närvaro där.  Det anses inte heller generellt att Förenta Staterna är en krigförande ockupant i Guantánamo på Cuba.  Men de fångar som hölls där av Förenta Staternas väpnade styrkor och som greps i eller nära krigsskådeplatserna i Afghanistan och Irak är skyddade av antingen den tredje Genévekonventionen som skyddar krigsfångar eller den fjärde Genévekonventionen som skyddar civila.  I alla händelser är varje fånge som hålls av Förenta staterna i Guantánamo skyddad av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som Förenta Staterna anslutit sig till.  En liknande analys är på samma sätt pari pasu (lika) tillämplig på de talrika men okända tortyr- och fängelseanläggningar som drivs av CIA.  Amerikas egen “Gulagarkipelag”.  Inte undra på att Bush jr.-administrationen har gjort allt i mänsklig förmåga för att sabotera den internationella brottsmålsdomstolen!

Installationen av Iraks så kallade interimsregering av Förenta Staternas regering under sommaren 2004 ändrade inte materiellt denna legala situation.  Denna Iraks så kallade interimsregering är enligt folkrätten inte mer än en “marionettregering”.

I egenskap av krigförande ockupationsmakt är Förenta Staternas regering fri att etablera en marionettregering om man så önskar.  Men enligt krigets lagar förblir Förenta Staternas regering fullt ansvarig för marionettregeringens beteende.

Dessa slutsatser klargörs av paragraf 366 i den amerikanska arméns fältmanual 27-10 (1956):

Lokala regeringar i fångenskap och marionettregeringar.

De hinder som pålagts en krigförande regerings maktbefogenheter kan inte kringgås genom ett system som använder sig av en marionettregering, vare sig en central eller lokal sådan, för att utföra handlingar som kunde vara olagliga om de utfördes av ockupanten.  Handlingar framkallade eller framtvingade av ockupanten är likafullt dennes handlingar.

Som krigförande ockupant i Irak är Förenta Staterna förpliktigad att försäkra sig om att dess irakiska marionettregering lyder den fjärde Genévekonventionen av 1949, Haagkonventionen av 2007, amerikanska arméns fältmanual 27-10 (1956), de humanitära stadgarna i tilläggsprotokoll 1 av 1977 till den fjärde Genévekonventionen, och de sedvanerättsliga internationella krigets lagar.  Varje brott mot krigets lagar, den internationella humanitära rätten, och lagen om de mänskliga rättigheterna som begåtts av dess irakiska marionettregering kan legalt tillskrivas Förenta Staternas regering.  I egenskap av Iraks krigförande ockupationsmakt är enligt den internationella straffrätten både Förenta Staternas regering själv liksom dess berörda civila tjänstemän och militära officerare fullt och personligt ansvariga för alla brott mot krigets lagar och de mänskliga rättigheterna som begåtts av dess marionettregering, sådant som t.ex. rapporterade dödsskvadroner som opererar under dess hägn.

Vidare var det en fullständig myt, bluff, lögn och direkt propaganda när Bush Jr-administrationen påstod att den med något slags magiskt trick överförde “suveränitet” till sin irakiska marionett-interimsregering under sommaren 2004.  Enligt krigets lagar överförs aldrig suveränitet från den besegrade suveränen, i detta fall Irak, till en krigförande ockupant, i detta fall Förenta Staterna.  Detta klargöres i paragraf 353 i den amerikanska arméns fältmanual 27-10 (1956):  “Krigförande ockupation i ett utländskt krig, baserat på besittning av fiendens territorium, innebär ovillkorligen att det ockuperade territoriets suveränitet inte är överförd till den ockuperade makten.  Ockupation är väsentligen provisorisk.”

Om det funnes något tvivel i denna sak gör paragraf 358 i den amerikanska arméns fältmanual 27-10 (1956) detta faktum kristallklart:

Ockupation överför inte suveränitet

Eftersom en militär ockupation är en krigshandling tilldelas invasionsstyrkan medlen att utöva kontroll under den period ockupationen varar.  Detta överför inte suveräniteten till ockupanten, utan enbart maktbefogenheten att utöva vissa av suveränitetens rättigheter.  Utövandet av dessa rättigheter härrör ur ockupantens etablerade makt och från nödvändigheten att upprätthålla lag och ordning, oundgänglig för både invånarna och ockupationsstyrkan.

Därför hade Förenta Staternas regering för det första aldrig någon “suveränitet” att överföra till sin irakiska marionettregim.  I Irak ligger suveräniteten fortfarande i händerna på det irakiska folket och i den stat som är känd som Republiken Irak, där den alltid har legat.  Ovanstående legala ordning skall fortsätta så länge som Förenta Staterna kvarstår som krigförande ockupant i Irak.  Bara när denna amerikanska krigförande ockupation av Irak är de facto avslutad kan Iraks folk ha möjligheten att utöva sin folkrättsliga suveränitet med hjälp av fria, rättvisa, demokratiska val utan yttre tvång.  Av detta följer att Förenta staterna och Storbritannien förblir Iraks krigförande ockupanter trots sin fingerade “överföring” av sin icke-existerande “suveränitet” till sin marionettregering i Irak.

Även FN:s säkerhetsråds resolution 1546 den juni 2004 som “välkomnar” installationen av en irakiska interimsregering erkänner detta folkrättens oförnekliga faktum.  Inledningstexten i denna resolution hänvisade till “… brevet den 5 juni 2004 från Förenta Staternas utrikesminister till Säkerhetsrådets president som är bilagd denna resolution”.  Med andra ord, detta bilagda brev är en rättsligt bindande del av resolution 1546 (2004).  I detta brev avger Förenta Staternas utrikesminister Colin Powell ett löfte till Säkerhetsrådet avseende den så kallade Multinationella styrkan (MNF) i Irak:  “Dessutom är och kommer de styrkor som bildar MNF i alla tider handla i överensstämmelse med sina förpliktelser enligt krigets lagar, inbegripet Genévekonventionerna”.  I enlighet med detta fortsätter Förenta staterna och Storbritannien att vara Iraks krigförande ockupanter, underkastade de fyra Genévekonventionerna av 1949, Haagkonventionen av 2007, amerikanska arméns fältmanual 27-10 (1956) eller respektive dess Brittiska motsvarighet, de humanitära stadgarna i Genévekonventionens tilläggsprotokoll 1 och de sedvanerättsliga internationella krigets lagar.

Detta leder analysen till den s.k. irakiska konstitutionen som påstods ha avfattats av interimsregeringen under påverkan av Förenta Staternas regering.  Artikel 43 i Haagkonventionen av 1907 om landkrigföring förbjuder bestämt ändringen i en grundläggande lag sådan som en stats konstitution under pågående ockupation:
“I och med att den legitima makten de facto övergått i ockupantens händer skall denne vidtaga alla åtgärder som står i dess makt för att återställa och så långt möjligt är garantera allmän ordning och säkerhet, och samtidigt, såvida han inte absolut hindras därtill, respektera de lagar som är i kraft i landet”.  Exakt samma förbud har uttryckligen inkorporerats haec verba (—–) i paragraf 363 i den amerikanska arméns fältmanual 27-10 (1956).  Trots detta förbud har Förenta Staterna demonstrerat en flagrant respektlöshet mot varje lag i Irak som stått i vägen för dess imperieplanering och ambitioner för oljan, inklusive och speciellt Iraks interimskonstitution av 1990 från tiden före invasionen.

Beträffande de efterföljande säkerhetsrådsresolutionerna har FN:s säkerhetsråd ingen makt eller befogenhet att ändra ett “iota” av krigets lagar eftersom de är avgörande normer i folkrätten.  Att säkerhetsrådet ens ger sig ut för att auktorisera amerikanska brott mot krigets lagar i Irak skulle göra dess medröstande medlemsstater till medhjälpare och medbrottslingar till amerikanska krigsförbrytelser och sålunda skyldiga till att själva begå krigsförbrytelser i sig.  Varje försök av säkerhetsrådet att överse med, auktorisera och godkänna brott mot den fjärde Genévekonventionen av 1949, Haagkonventionerna av 1907, de humanitära stadgarna i den fjärde Genévekonventionens tilläggsprotokoll 1 av 1977, och de sedvanerättsliga internationella krigets lagar av Förenta Staterna och Storbritannien i Irak skulle vara ultra vires (utanför dessa staters legala makt), en legal nullitet och ogiltig ab initio (från begynnelsen)

FN-organisationen har faktiskt själv blivit delaktig i USA:s och Storbritanniens internationella brott med överträdelse av de sedvanerättsliga internationella krigets lagar som fastslås i paragraf 500 i den amerikanska arméns fältmanual 27.10 (1956): “… delaktig i att begå brott mot freden, brott mot mänskligheten, och krigsförbrytelser är straffbart”.
FN-organisationen vandrar ned på den stig Nationernas Förbund vandrade, mot Trotsky’s “historiens soptunna”.  Och George Bush jr. och Tony Blair styr mot sina egna Nürnbergdomar vars sextioårsjubileum resten av världen tacksamt och längtansfullt firar minnet av detta år.  Aldrig mer!

Tillägg till F.A. Boyles artikel:

I december 2009 undertecknades “the Status of Forces agreement” (SOFA) som i stort innebar ett löfte av USA att dra bort sina trupper till slutet av 2010, frånsett 50 000 soldater – om Iraks lydregim inte begär ändring på grund av försämrat läge.  Om detta har Francis A. Boyle uttalat sig så här till International Press Service (IPS):

“Enligt krigets lagar är Förenta Staterna fortfarande en krigförande ockupant i Irak och är följaktligen ställförande (vicariously) ansvarig för dessa krigsförbrytelser och brott mot mänskliga rättigheter.” —-”Inget har ändrats till följd av det s.k. “Status of Forces agreement” (SOFA) avseende krigets lagar och analysen som fastslås där förutom avslutningen av Säkerhetsrådets resolutioner med bilagda brev från USA som indikerar en vilja att följa krigets lagar som vilkor för dess förnyelse.” —-”Detta ändrar inte USA:s status av krigförande ockupant i Irak och det faktum att vi är ställförande (vicariously) ansvariga för dessa krogsförbrytelser och brott mot de mänskliga rättigheterna, så som de anges i relevanta avsnitt i U.S. Army Field Manual 27-10, vilken fortfarande gäller och är bindande.”