Skövlingen av kulturarvet i Irak

Av Snorre Lindquist.
2007-11-08 i Sv: Om Irak

Print Friendly

Snorre Lindquist 8 nov. 2007

Att krossa den nationella kunskapsbanken och identiteten och omskapa historiens vittnesbörd för att berättelsen skall passa segerherrarna är kolonialmakters beprövade sätt att göra ett folk svagt och lätt att behärska.  Efter andra världskriget har det försökts av Israel mot palestinierna, nu prövar USA på samma metod.  Irakierna är ett stort folk, väl medvetet om sitt stolta förflutna, så det gäller att gå grundligt tillväga.

Det historiska Mesopotamien, tvåflodslandet motsvarar rätt väl området för dagens Irak.  Här har vår västerländska civilisation sina djupaste rötter, begravda i många hundratals berg och kullar av lera på den slätt som kunnat bevattnas från Eufrat och Tigris.  Leran är de eroderade resterna av världens allra första städer byggda av soltorkat tegel, lagrade på varandra.  Den nyuppfunna konsten att bevattna den bördiga jorden i det regnfattiga klimatet lade grunden för stadskulturer ledda av prästkungar och med en komplicerad samhällsorganisation och början till klassuppdelningar.  Behovet av kontroll över produktionen, fördelningen av det producerade och tributerna till prästkungar och tempel i denna sumerernas högkultur gav upphovet till vår första skrivkonst och matematik.  Den första kända religionen och de första myterna som förklarade människans förhållande till världsalltet och den rådande ordningen (bl.a. bibelns skapelsemyt), den första historieskrivningen, läkekonsten, astronomin, de första skrivna lagarna (Hamurabi), de första litterära verken (Gilgamesheposet) och kärlekssångerna – allt är dokumenterat i kilskrift på oändliga mängder lertavlor och lercylindrar funna i stadskullarnas lerlager.  Innehållet i dessa utgör de djupaste rottrådarna i vår egen kultur.

Enormt mycket återstår att gräva ut.  En noggrann dokumentation av fynden och deras exakta lägen är oumbärlig för forskningen om den mänskliga civilisationen och dess ursprung.  Denna kunskapsväv trasas nu sönder och den irakiska jordens skatter försvinner till den rika världens kriminella antikvitetsmarknader.

Den amerikanske arkeologen Mc Guire Gibson konstaterade i maj 2003 efter en inspektionstur med helikopter att stadskullarna utsattes för intensiv plundring dag och natt med grävmaskiner.  De sumeriska städerna Uruk, Larsa och Lagash påminde om förödda månlandskap med fem meter djupa kratrar.  Våren 2005 beräknades 150 kullar vara förstörda.  Dessa stadskullar ligger i isolerade trakter, liksom så många andra och är svåra för irakierna själva att kontrollera.  Namnet Irak kan härledas till namnet Uruk.

Den utgrävda delen av Babylon, från vars religiösa källor bibelns gamla testamente i stora delar hämtat sitt material, har använts som militärbas.  Stridsvagnars fötter har krossat 2600 år gamla gator, rester av byggnadsdetaljer har rivits upp och spridits ut eller stulits, röjningar har gjorts för helikopterlandningsplats och latringravar.  Den berömda Ishtarporten, vars överdel stals av tyska arkeologer på 1900-talets början för att sättas upp i Berlin har vandaliserats ändå mer av amerikanska soldater.  Jättestadens outgrävda delar ligger nu öppna för plundring.

Det sagolika tunnvalvet i Ktesifonpalatstet, byggt på perserkungarnas tid på 300-talet e.Kr. skadades allvarligt, kanske ohjälpligt av amerikansk beskjutning under Gulfkriget.  30 m högt spänner detta häpnadsväckande och smäckra valv över en vidd som aldrig kunnat överträffas av någon annan oarmerad konstruktion.  Dess senare glömda hemlighet var parabelformens konstruktionsprincip, först i början av 1900-talet på nytt uppfunnen och prövad i Europa.  Valvet kan kollapsa vid minimal påverkan, sannolikt beroende på försummad reparation som nu omöjliggörs av kaos och strider.

Etableringen av Islam och Abbasidernas kalifat, som i mycket räddade de romersk-grekiska vetenskaperna för västerlandets civilisation kan symboliseras av Islams första minaret byggd år 852, den 52 m höga spiralminareten Al-Malwiya i Samarra.  Klart inspirerat av de flera tusen år äldre sumeriska ziggurat-tornen bär detta monument vittne om den unga muslimska kulturens av vanetänkande obundna och innovativa kraft.  En engelsk arkeolog beskriver den som “slående djärv och enkel i utformningen, funktionell, elementär, fint proportionerad och behaglig för ögat”.  Spiralminaretens topp skadades av en irakisk missil riktad mot USA’s prickskyttar som inrättat sig där.  Detta senare är ett brott mot 1953 års Haagkonvention som förpliktigar ockupationsmakten att inte utsätta viktiga kulturbyggnader för faran att beskjutas.  USA bär således ansvaret för skadorna.

Ishtarporten, Ktesifonvalvet och Samarras spiralminaret ses av irakierna som symboler för deras land som gör dem till ett folk med gemensamt förflutet i gångna storhetstider.  Befriade från kolonialt förtryck kan de bygga en ny stor framtid.

Till Bagdads Nationalmuseum hade merparten av Iraks viktigaste arkeologiska fynd och konstskatter koncentrerats under Saddamtiden, dock flyttades några av de yppersta föremålen till säkrare förvaring före invasionen.  USAs högsta militära befäl hade i god tid informerats om museets samlingar och deras för världens civilisation unika karaktär.  Löften gavs om att åtgärder för deras skydd skulle vidtas.

Ändå besköts muséet med amerikanskt stridsvagnsartilleri vid invasionen för att tvinga ut de irakiska soldater som beordrats dit för dess försvar.  I tre hela dagar lämnades det utan bevakning medan plundrig och skövling pågick för öppen ridå.  Klara tecken tyder på att ett team med experter och insiderhjälpare varit framme, och att deras aktion var planerad i förväg.  Även lag med okunniga tjuvar från gatan deltog med plundring och skövling av källarförråd.  15 000 objekt stals, 4 000 av dessa återlämnades av lokalbefolkningen sedan amnesti utlysts.  Register över samlingarna och fotografier revs sönder och spreds ut.

Muséer i andra städer har plundrats under uppror mot Saddam Hussein initierade av USA och Iran, nu plundrades de en gång till.  Nationalarkivet är skövlat och Iraks bibliotek liksom världens äldsta universitet Al-Mustansiriya är nedbrända, plundrade eller skadade.  Därmed försvann oersättliga antika Koranböcker och mycket av irakiernas samlade vetenskapliga kunskapsbanker på alla områden.  Troligen förvaras nu stöldgodset från Irak i magasin på okända platser i världen.  USA och Israel har utpekats.  Det finns anledning att tro att amerikanska militärer och tjänstemän, utländska entrepenörer och legosoldater deltar i den kriminella hanteringen.

USA har slutat bidraga till kostnaderna för bevakningen av Iraks kulturarv efter sept. 2006.  Iraks nye kulturminister som tillhör Muqtadar as-Sadrs Shia-gruppering i parlamentet ser som sin mission att värna om Shia-muslimskt kulturarv enbart och är uttalat ointresserad av allt övrigt kulturarv.  Chefen för Bagdads Nationalmuseum Donny George som arbetar för att väcka världens uppmärksamhet på vad som sker har gått i landsflykt och hans sista desperata åtgärd var att mura igen portarna med tjocka betongblock.

USAs nonchallanta attityd, bristen på vilja att satsa på skydd och de billiga undanflykterna i försvaret av de brottsliga handlingarna gör det troligt att kulturförstörelsen är uppsåtlig.  Haagkonventionen av år -54 till skydd av kulturskatter tillkom som svar på den nazistiska plundringen av Europas muséer under andra världskriget.  Den lägger skyddsansvaret på ockupationsmakten.  USA och Storbritannien har inte ratificerat konventionen trots att ett sådant förslag har legat framme sedan president Clintons tid.  Dock har USA-administrationen förklarat sig vilja följa reglerna.  Vekligheten visar motsatsen.

Länkar och referenser:
– Tidskriften Archaeology, “Iraqs Heritage Critically Endangered”, link
– Brussels Tribunal, “Statements on events in Samarra and across Iraq”, link.
– Sandy English, “Three years after looting of Iraqi National Museum: an official whitewash of US crime”, link
– Behnam Keryo, “Iraqi again in the hart of the world”, link
– Michael Jansen, “Bombing and looting Iraq’s heritage”, link

Comments are closed.